VilkenTherese

Tjatar om min lilla son..
Men det ögonblicket glömmer jag aldrig när jag hade så ont för att "bara " var öppen 5 cm..
Rggmärgsbedövningen ringdes efter ochdom ber mig ligga med ryggen "putande"
Jag tänker Hur ska jag ha ont sen om jag har så här ont nu..
Allt jag tänker på är smärtan och att hur ska den kunna bli värre...
Precis innan bedövningen får jag en värk och säger att det känns inte normalt..

Hon beslutar att undersöka mig och berättar att jag var öppen helt och att det var bara att krysta...
Hängde inte med alls två minuter efter så låg han i min famn..
såg ut som en lite tömtenisse...
Han var så vacker..
Allt smärta fanns inte..
Den är glömd..
Eller så var det värt det..

Lilla Rasmus kom till världen!


Första gången jag såg honom...

För mig stavas kärlek Rasmus !

Min underbara lilla prins..
INGEN som inte har fått barn vet hur mäktig kärleken är till sitt barn..

när jag var gravid älskade jag lillen som låg i magen självklart..
men visste inte att man kunde älska någon ännu mer än så som jag redan gjorde..
känslorna går nog knappt att beskriva jag kan det inte iallafall..

jag känner mig så stark när jag ser honom och vet att det är vi som skapat honom och vi som fått kämpa för att få detta underverk till jorden, vi som ska uppfostra denna lilla varelse.. vi som jag skydda honom från allt ont i världen... vi som ska älska honom tveklöst..

Ni som har barn fattar vad jag menar med känslorna..
och självklart tycker man att det är jobbigt ibland..
men det går att ta och man får igen det plus så mkt mer när man får det första leendet tex eller ser alla andra framsteg som liten gör..
jag kan bara tänka på hur man känner när sittt älskade barn säger mamma..
Åhh.. Längtar lite <3

Lite sen update..

Min bästa vän..
För nåt år sen kunde jag nog skriva minst 3 stycken här...
Kanske till och med 5..
Idag skulle jag nog säga att jag har två...

Min mamma och min pappa..
Ni är mina bästa vänner..
Det är er jag har pratat med om allt...
Det är ni som ställt upp till tusen...
Ni som tröstade mig när jag mådde som dåligast.
Ett samtal och ni är här på 2 minuter..
Ni är finaste i världen!!!

Det här ämnet har jag längtar lite efter..
Det finns hur mkt som helst posetivt att skriva om mina föräldrar..

Min pappa är en underbar person som verkligen ställt upp och förlåtit och hjälpt till..
Jag har inte varit världens snällaste dotter och ibland förjävlig.. men han har alltid stått på min sida och hjälpt till med allt...
T.ex.... jag var på festival i nyköping jag och en tjejkompis hade festat på rätt bra och dagen efter tappat bort plånbok biljetter hem.. jag hade inte ens några skor.. (nej! jag hade ingen kontroll över mitt festande)
vi ringer hennes pappa och hans säger att vi får lösa det.. vi har ju själva satt oss i situationen...
jag ringer min pappa och 3-4 timmar senare står han där med nya skor och varma kläder..

MIN ÄLSKADE PAPPA!!


Och min mamma.. jag kan reta mig lätt på henne och jag skäms för det..
Jag blir bättre och bättre på det och är absoulut inte så hemsk som jag va då...
Usch jag skulle inte ha sånt tålamod som hon haft med mig.. dom gångerna som jag varit som värst och hon har alltid kommit och nästan klankat ner på sig själv.. innan hölll jag med henne om att det var hennes fel..
det var det inte.. absoulut inte.. jag var en riktig skitunge och skulle nog nästintill varit värd några dask i rumpan vissa gånger...
min mamma kan vara och är allldeelless för snäll och jag utnttjade det och var elak...
Min mamma är idag en av mina bästa vänner...
Likaså min pappa..
Visst kan jag fortfarande bli irriterad men jag ber om ursäkt så fort jagfattat vad jag sagt eller gjort..
älskar min fina mamma...

Från och med nu och trettio dagar framåt.